Jag låg uppe i dagrummet och tittade på film alldeles nyss. Kalla mig barnslig lr vad du vill men min favoritfilm är fortfarande den jag började titta på när jag var bebis, nej inte så liten kanske men nästan. De var iaf filmen: Landet för längesedan. Men jag tittade på den med andra ögon idag märkte jag då jag låg i soffan, och även med andra känslor. Lillefots äventyr kan jag koppla till mig själv lite. Han råkade förlora sin mamma när han var oerhört liten men han var tvungen att ta sig igenom alla svårigheter för att kunna överleva. För mig känns de lite lika.. Min mor gick bort alldeles för fort utan att jag riktig var beredd på det. Jag var väl som alla andra människor som tror att ens föräldrar ska leva tills dom blir minst hundra år. Jag ville ju inte se sanningen föräns de var försent...

Det sista som Lillefot fick höra av sin mor var:

Låt ditt hjärta visa vägen! De viskar tyst så lyssna väl...

Jag tänker ofta på hur de skulle ha varit om allt var som för några år sen, och jag önskar lika ofta att jag fick träffa henne. Visst hon finns i mitt hjärta och jag kan drömma om henne men de är inte på riktigt... Jag saknar min mor så oerhört mycket! <3

Jag började titta runt på klänning till syrrans bröllop idag och gud vad svårt de var att hitta någonting som skulle passa! Det fanns många fina klänningar men ingen som skulle passa på mig... Får fortsätta leta! :)

Imorgon blir de att köra lite bil i Stiftsgårdens vägnar för att våra gäster ska kunna åka kortvasan!

Så kommer lite roligt folk hit på kvällen, typ Bohm...

På lördag drar äntligen sportlovsluben igång och jag å mina kära kollegor ska leka fritidsledare under lovet! Vi ska bara ha hand om de roliga sakerna! Så jag ser verkligen fram emot de! Så kommer mina flickor från Svärdsjö, ja pojkar också för den delen! Så de kommer bli mys