Har nog haft en av mina jobbigaste dagar i skolan som sjuk. Har inte lyckats fått någonting gjort och jag har knappt hängt med på lektionen för kroppen skrek efter sömn. När jag väl kom hem efter en evighet i skolan så fixade jag mat och sen slog jag igång en bra film och sen somnade jag ganska på en gång och gud vad skönt de var. Efter ett hett bad för att värma upp kroppen så sitter jag här invirad i täcket och plädar och fryser, detta är inge bra tecken >.< Jag har inte tid att vara sjuk

Har man gjort bort sig en gång och sårat denna person varför vill man då få en andra chans? varför ska man ge dom en andra chans. Sårar man någon så som du sårade mig varför ens tänka tanken på att ta kontakt med mig igen efter mer än ett halvår och bete dig som om ingenting har hänt? Jag förstår de inte och jag vet att jag kan lägga dig på hyllan och låta dig damma igen för jag har gått vidare både en och två gånger sen du försvann ur mitt liv..

Varför är många saker i livet så svåra för? varför kan man inte bara glida igenom svårigheter som på ett bananskal? Är de för att man växer utav de man får uppleva? Kommer man någonsin att kunna växa klart? 

De är så många olika frågor som man bara kan få svar på genom att leva. De finns olika svar men bara ett som passa oss. 

Jag och Maria hade ett väldigt givande samtal då vi gick hem från hockeyn när vi var i Leksand sist och de samtalet följer med mig hela tiden. Just de samtalet får mig att fundera på allt möjligt. Både bra och dåliga saker. Jag trivs att vara tillsammans med henne och hon betyder mycket för mig. 

Jag märker att de jag skulle skriva om inte har blivit en hel mening ännu, de finns så mycket annat som kommer fram istället. Men jag hoppas att jag kommer kunna skriva de senare för jag vet att jag måste få ur mig de..

Åt en väldigt god middag hemma i min lägenhet med tända ljus och en bra film på datorn, men jag inser att maten smakar inte lika bra ensam som om man äter med någon annan. 

Men de är nästan de enda av värde jag har ägnat dagen åt. Jag har varit hemma och bott i soffan hela dagen och jag inser att de är ganska tråkigt. Ensamheten gör att jag tänker för mycket på allt, speciellt sånt som jag inte vill tänka på. Jag har tittat på filmer som handlat om familjeförhållanden och börjar tänka på hur jag är gentemot min familj, vad jag säger och gör. Man talar nästan aldrig om vad familjen betyder för en och heller inte visar de. Jag är så oerhört glad över att jag ska få tillbringa min första jul som jag kommer minnas tillsammans med min älskade familj. 

Åh vad arg jag blir! Varför säger vissa personer saker och menar någonting helt annat för? Jag fattar inte! Varför inte bara säga som det är så hade jag kunnat planera denna kväll på ett annat sätt..