Två hela år har nu gått sen du lämnade jordelivet och de är så oerhört tomt utan dig. Du var en mycket snäll och omtyckt person och jag kan fortfarande inte förstå att de gått så lång tid sen man träffade dig sista gången. Jag saknar dig väldigt mycket älskade farbror <3

Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången,
det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt.
Hören - något går och viskar, går och lockar mig och beder:
"Kom till oss ty denna jorden, den är icke riket ditt.

Ibland börjar jag att fundera. 

Funderingar på livet, på lycka och på kärlek.

När ska livet le åt en och när ska man få känna av kärlek utan att man ska bli krossad varje gång man råkar visa nåt intresse?

När ska jag få känna mig lycklig över livet en hel dag utan att jag ska känna att tårarna ligger på tok för nära att komma fram? 

Varje dag rullar de en komedi på tvn och varje dag undrar jag när de är min tur att få känna av den lyckan som visas. Även om de bara är på film så finns de någon verklighet i de hela. 

Nån gång ler väl lyckan även åt mig en hel dag och jag hoppas att de blir sanrt

Jag trodde vissa av kompisarna skulle bli glada över att jag kommer upp och ska jobba tsm med dom men uppenbarligen inte. Trots att dom tjatar om att dom vill träffas och att dom saknar en så är de bara en massa tomma ord. Dom säger väl så för att man ska bli glad och inte för att dom menar de. 

Men de e bara att skita i dom och göra sitt jobb och umgås och prata med dom andra som är med på mötet! 

Längtar iaf mycket tills torsdag då jag ska få åka hem och träffa far och bror! :)

MysElin är på hugget! Tända ljus en kopp te och sockerkaka. Tyvärr är de inge bättre än Big Brother som rullar på tvn. 

Två och en halvtimmes träning känns av nu när jag sitter hemma i soffan.

Första träningspasset ute i Stålfors var kanonbra! De var längesen jag var så glad på ett innomhusträning på länge.

Men på konstgräset förändrades mitt humör ganska fort och de e pga att jag inte är helt i balans med mig själv. Allt var kanon ända tills jag av misstag fick en boll i ansiktet på hakan och tårarna trängde upp direkt och sen efter de så var de jättesvårt att hålla fokus. Jag vill kunna göra en träning helt bra och kunna gå därifrån med ett stort leende på läpparna och inte behöva kämpa med tårarna.. 

Vilken dag, mobilen ringde vid sju och jag sov som ett barn. Jag missade samtalet och när jag vaknade vid elva av att folk lekte med mina solpersienner så insåg jag att dom hade ringt från jobbet i hopp om att jag kunde jobba. Så nu missade jag en heldag på jobbet och får vänta till nästa vecka i hopp om att få jobba någon dag iaf.. 

Så istället för att vara på jobbet och slita så sitter jag i soffan och har riktigt tråkigt. Blir en pyjamasdag idag om inget annat händer..

hm man kanske skulle se om de finns några tvättider? :P