Nu har jag insett varför jag tvivlar på att jag kommer åka tillbaka till STG för att göra en sommar där i framtiden. Jag känner mig ovälkommen och jag passar inte in, de har jag för övrigt aldrig gjort. Jag har alltid velat ge mer än jag har kunnat och att inte få chansen till de gör att jag nu kliver ett steg tillbaka.

Stiftsgården har alltid varit en plats för alla olika människor och dem har alltid blivit accepterade för dem de är, men detta gäller alla utom jag. Det är en massa falska leenden och tomt prat och står inte ut med de längre. De är nu dags för mig att lägga Stiftsgårdssomrarna bakom mig. Det är väl ändå inte meningen att man ska gråta sig till söms för att ledningen klantar sig och gör saker som sårar en..

STG kommer vara en plats jag åker till när jag måste och inte för att jag vill i framtiden. 

Du behöver inte lotsas att du tycker om mig. Inte heller att vi är vänner. Din mun och din kropp talat olika språk och jag vet inte vad jag ska lyssna på. Jag kan acceptera att du inte vill ha med mig att göra men jag accepterar inte att du inte kan tala om de för mig. Jag hör vad du säger men förstår inte vad du menar.. Jag ser vad du gör men förstår inte syftet med de du gör.. 
en gång för länge sedan betydde du allt för mig men nu har du klivit ner i vänskapsstegen.  Som sagt du behöver inte lotsas, jag blir inte ledsen över sanningen..