Nytt år och nytt försök till ett smalare liv.

Från och med den 26e januari ska jag och Micke börja med LCHF som de så vackert heter. Jag fick ett presentkort på bokhandeln i julklapp så nu ska vi handla en kokbok: "Lättlagad LCHF : 100 enkla och snabba rätter"

Jag vill ha god mat men det ska vara så ekelt som möjligt då jag själv inte är någon hejjare på att hålla till i köket!

kan man gå ner 2-3 kg i månaden så har man gått ner 12-18kg tills i juni-juli! Detta betyder att man faktiskt kan visa sig på stranden i sommar utan att skämmas! :)

Idag fick Tova som hon ville, om än lite motvilligt från hennes sida på något konstigt vis. 

Vi åkte till byggmax för att köpa brädor och sedan skruvade vi ihop en stege till flickorna så att dom kan komma och gå som dom vill! Just nu är Tova ute på upptäcktsfärd och jag hoppas hoppas hoppas att hon kommer hem snart!! Man blir lite orolig men de ända vi kan göra nu är at vänta! :)

Livrädda lilla stackars Tova. Hon får två tillsägelser, en för att hon hon försökte rymma från balkongen (igen) och en för att hon bajsade på sin filt i vardagsrummet. Hon har under en tid "härskat" över lägenheten och tryckt ner lilla Lizzie (som numera har småsår lite överallt på kroppen) så vi tog tag i saken och bestämde att Tova ska lära sig vara på golvet för några dagar sedan. Varje gång hon hoppade upp i soffan så tog vi ner henne på en filt mot ena väggen i vardagsrummet. Vi har legat på golvet och klappat henne och myst och hon har sett ut att trivas. Tova brukar även komma och lägga sig på oss och kurra och känna sig trygg...

I förrgår gick hon ut på balkongen (vilket hon har gjort förr) men denna gång hoppade hon ner på marken och låg och tryckte där mot husväggen. Idag stod vi ute på balkongen när hon kom och denna gång hann vi få tag i henne när hon "rymde". 

Imorgon ska vi åka och handla virke så att vi kan bygga en stege så katterna kan gå ut och då hoppas jag att dom kan må bättre (ioma de är utekatter igentligen) Men största rädslan jag har är att dom ska försvinna och inte komma hem igen :(

Nej nu ska jag ge fröken lite kärlek så hon vet att vi bara gjorde en markering att de hon gjorde var fel och visa att vi bryr oss. 

De skär i ett mattes hjärta när dom inte mår bra och kan lita på oss :(

Ibland förstår jag inte vad jag gör här. Varför jag pluggar och försöker vara snäll och trevlig mot folk jag verkligen inte tycker om. Jag är oerhört nära att avsluta min utbildning men en liten jävla fågel berättade för min pojkvän (då jag har blockerat henne från facebook) att jag inte kommer få godkänt i industridesignen för att hon har mejlat läraren. Kalla mig känslig när jag sitter i min ensamhet och gråter i telefonen då jag pratar med Albert om varför och samtidigt sitter och läser detta:

"Men Elin, detta beteende är verkligen inte ok, Du tog bort 2/3 av rapporten utan att prata med oss andra och det är så sjukt respektlöst tycker jag. Med 9 sidor rapport kan man inte bli godkänd, då lärarna sa att rapporten ska vara minst ca 30 sidor. Så hade jag inte haft en backup på min dator så hade vi varit riktigt illa ute. 
Jag har vidarebefodrat detta beteende till lärarna så får de bedömma sen.

Att du Elin blockar mig är bara otroligt barnsligt och töntigt, vi går på högskolan nu, inte lågstadiet. Skulle detta vara ett riktigt projekt så hade du blivit sparkad för längesen. Detta är ett grupparbete och då bidrar alla till arbetet.

Jag har inget emot dig annars, tycker inte att vi ska bli ovänner över en sånhär sak."

"Blir ett fint litet mail till lärarna, detta beteende är verkligen inte ok!"

Kalla mig känslig som sagt men jag står för att den rapport jag lade upp på droppen var 39 sidor och inte 9!

Ska jag låta henne förstöra mitt liv? Svar nej!

Det jag ska göra är att förklara för läraren och sedan ignorera henne tills den dag hon dör (lite väl hårt men ändå). Ett är ju säkert och de är att jag ska sluta vara en som försöker hålla vänskapen vid liv då dom jag försöker tycka om gör mitt liv riktigt jävla surt!! 

Jag har under några veckor tittat på serien One tree hill och efter varje avsnitt har jag funderat på vad de är som gör att jag känner mig så nere. Idag kom jag på varför. Jag börjar få rätt lätt för att gråta, oftast utan att veta varför. 

Jag insåg också att lillasyster fyller 15 idag, grattis till henne, och jag känner ett tomrum inom mig för att jag aldrig fick chansen att få vara en del av hennes liv. Att få se henne växa upp från att vara ett barn till att bli ung vuxen. De är rätt många som har satt käppar i hjulen men mest min egna rädsla för vad alla andra tycker och tänker..

Sen saknaden efter mamma. De har snart gått tre jular utan henne och jag ångrar varje dag att jag aldrig tog chansen att lära känna henne som den mamma hon kunde ha varit. Det finns mycket som jag ångrar och hade hoppats på att kunna fixa men ibland får man aldrig den chansen..

Allt går ju som de ska nu, eller i alla fall nästan..

Sista dagen på denna perioden i skolan är imorgon och vad jag vet så har jag 4 inlämningar + två rapporter att skriva innan dess..

Ska bli skönt nästa period då jag bara läser 50% och förhoppningsvis så får jag jobba de dagar jag inte är i skolan. För de eventuella pengar jag/vi kommer tjäna på eventuellt jobb kommer vi att köpa tapeter (då hyresbolaget vägrar göra nåt åt de som finns där nu) och eventuellt fixa mina tänder (laga eventuellt hål och dra ut en tand som bara är i vägen).

Tandläkarbesöket kan kosta pengar då jag inte har en försäkring som alla andra lyckats skaffa sig.. 

Längtar tills alla små problem har löst sig för då är nog även lgenheten helt som den ska :)

Idag märkte jag att jag har gått upp mer i vikt än jag anat och denna gång så är jag FET! Jag hittar inte motivationen till att gå på soppiet eller äta nyttit. Jag har sånt sjukt sötsug och jag propper i mig en massa onyttigheter hela tiden..

Jag vill inte se ut såhär! För övrigt så har min kropp säkert 100 olika bristningar som jag aldrig riktigt har brytt mig om, men idag hittade jag en som förstörde hela min dag! Bristningen på magen!!

Hur ska jag kunna komma igång och banta? Att få den kropp som jag sedan ska kunna vara nöjd över resten av mitt liv?! Hur ska jag kunna finna motivationen igen?? Jag måste verkligen!! vill inte skämmas över hur jag ser t vilket jag gör hela tiden....

Sitter i min nya soffa i min underbara lägenher med mina (syrrans) katter runt om mig. 

Igår var vi på barnkalas då Wilda har blivit hela 2 år gammal! Tänk vad tiden har gått fort! De känns som om de var igår jag satt med lillskrutten i skolan och myste i väntan på att Maria skulle sluta sin lektion, nu 16 månader senare är hon en stor flicka! Med lite Pippi-dille ;)

När kalaset var slut och de var dags att åka hemåt så tog vi med oss Lizzie och Tova hem och dom bosatte sig direkt på en trygg plats i lägenheten, nämligen under sängen! Under natten hade dom flyttat på sig och gömt sig under soffan i köket och där låg dom lääääänge.. Vi fick vända på soffan och stänga dörrarna till sovrummen så att dom vågade sig fram, och mycket riktigt, efter denna lilla omställning ligger dom fint i soffan och spinner. 

Jag hoppas att dom kommer att trivas hos oss för jag trivs så oerhört bra tillsammans med dom!