Kyrkan är en plats för alla. Och jag märker att ju närmare jag kommer nästa helg ju mer har jag saknar mina stunder med konfirmander och andra människor jag har jobbar tillsammans med.

Jag har pratat mycket med David ikväll, en präst jag arbetade tillsammans med för två år sedan och de han sa värmde mitt hjärta ganska mycket. Att jag hade gjort ett sånt gott intryck på honom gjorde mig lite förvånad. Han hoppas på att jag ska komma tillbaka till Falun för att arbeta precis som förr i tiden och de finns ett visst intresse när man är "saknad".

Men någonting som gjorde lite ont i mig var att höra att de jag har varit med och skapat uppe i Falun är helt borta och att allt har flyttats över till Kristinegården och Grönan. Iofs så har jag vetat om att de skulle bli en flytt men vart de ledde kunde jag aldrig ha trott..

Detta samtal som vi hade var verkligen någonting som jag behövde och nu när jag åker upp så ska jag försöka träffa Elisabeth och få prata ur mig om de som jag måste få ur mig så att mitt liv i Eskilstuna kan börja bli mer positivt och lyckat. 

Jag känner dessutom att mitt engagemang för kyrkan inte har svalnat någonting sen jag flyttade från STG och Rättvik för att börja studera i Eskilstuna och de är mycket därför som jag vill komma in i styrelsen för Svenska Kyrkans Unga i Västerås stift. Och de är inte bara så att jag vill inte utan jag SKA in på ett eller annat vis :)

Satt och dividera lite med Malin om killarna i klassen och kom in på hur jag kategoriserar människor jag träffar.

Bekanta:Är dom som jag träffar nån enstaka gång eller bara sånna som passerar utan att göra ett större avtryck på mig.

Kompisar: Kompisar är dom som jag tycker om att umgås med men att de inte blir för ofta. De är dom som känner en liten del av mig och som oftast bara får uppleva mig som en glad person som tycker om alla.

Vänner: de är folk som jag trivs med och kan umgås i princip närsomhelst utan att jag tycker att de blir enformigt. Sen är de dom som vet mer om mig än vad många andra gör, ibland kanske dom vet mer om mig än vad jag själv vet. Det är till vännerna jag vänder mig till när jag har problem eller vill prata eller bara vill vara. Och de är dessa som har gjort sig förtjänade av att få vara min vän.

Men de passerar många många människor inom dessa tre kategorier och mellan dom finns de även gråzoner där jag inte riktigt vet vilket håll dessa personer går åt. Och alla jag träffar passerar nån av dessa kategorier en eller flera gånger

De blev ändrade planer med tentafesten och även om jag inte är sugen på att dricka så hade inte sällskapet varit fel. Men bara för att jag itne har varit i skolan på ett par dagar så ändras mycket utan att man får veta någonting. Som sagt de blev ingen tentafest så nu ligger jag på soffan som alltid och tittar på tv och har precis ätit en god middag. Och här kommer jag väl att förbli hela helgen.

Så nu kan man hoppa ut finkläderna och tvätta bort sminket och dö framför tråkiga tv-program..

Ensamheten börjar krypa på en igen och när man vet att man inte kan ringa dom gamla vanliga vännerna bara för att så blir de ju bara mer ensamt..