Ibland önskar jag att jag kunde styra mina känslor bättre och inte fly så fort de blir jobbigt. De är oftast då folk står kvar omedvetna om vad som gjorde att jag gick. Mitt humör går fortfarande som i en berg- och dalbana och jag önskar att jag kunde göra någonting för att de ska sluta dala så fort någonting inte passar in i min verklighet eller vardag. 

Jag har gjort min vän arg och ledsen (?) för att jag inte klarar av att känna mig som ett tredje hjul i hennes liv. 

Jag har gjort min kompis förbryllad genom att inte kunna tala om vad som gjorde att jag gick. 

Jag har gjort mig själv ledsen för att jag inte mår helt hundra hela tiden. Och inte nogmed allt de här, jag visar mina känslor lättare och de känns inte heller helt bra för jag har aldrig varit den som tidigare kunnat gråta över huvud taget och nu gråter jag mer eller mindre fyra dagar i veckan utan att veta varför. 

Jag har också träffat honom två dagar i rad. Igår var han i skolan och jag såg ryggen utav honom och de räckte för att jag skulle vilja gå därifrån, och de blev inte bättre av att han tittade rakt på mig innan jag mer eller mindre skyndar mig in i föreläsningssalen.

Idag däremot fanns de ingenstans att gömma sig utan jag och Robin springer på honom när vi är på väg hemåt, han ser att vi hälsar och självklart stannar han för att prata. Jag blev väldigt glad när kollegan ringde och jag fick annat att tänka på. 

Imorgon blir de Dalarna och denna resa har inte kunnat komma mer lägligt. Dessutom så kan denna resa förändra ett par år i mitt liv och de hoppas jag innerligt att den gör också.

De ska bli skönt att få komma hem ett dygn och få komma tillbaka till lugnet..