Herregud vad jag är less på mitt liv just nu. De blir inte bättre av att jag känner mig helt värdelös när de kommer till skolan. Jag börjar undra varför jag började plugga över huvud taget. Jag börjar fundera på varför jag är kvar inom skolan också för jag lyckas ju aldrig göra någonting bra.. 

men men jag hoppas att denna känsla går över för jag har inte tid att vara nere..

Var iväg till Rättvik och STG i lördags för att vara med på stiftsfest/medarbetardag och jag är väldigt glad över de nu efteråt. 

Vi började dagen med lite frukost och kaffe och efter de så gick vi till kyrkan på mässa. Under mässan så fick vi disskutera de som biskop Tomas och de som biskop Benson Bagonza, från Tanzania, pratade om. Han hade mycket bra att berätta om hur han har de hemma i Tanzania.

Någonting som Bagonza tryckte på hela tiden var : 

De är relationer som skapar människan. De är mycket viktigt att möta varandra för vi gör många avtryck/intryck på dom man möter på både gott och ont.. 

Utöver mötet med Biskoparna och mässan så åt vi grillbuffé och under tiden fick vi underhållning av bandet Zifa. Vi gick på seminarium och avslutade med att lyssna på lite musik i kyrkan. Men den som sjöng kom fram och frågade oss om vi kunde hjälpa honom, under tiden han sjöng, med att dansa och sjunga.. han kom fram och tog tag i min hand och drog upp oss från bänkarna och de slutade med att alla som var i kyrkan dansade och sjöng tillsammans!

Vid de tillfället samlade vi alla våra pusselbitar och la dom i de stora pusslet för att kunna finna en helhet :)  

Idag har jag suttit i skolan från nio till sex, efter de så tog jag och några vänner tog en tur på stan. 

Men när jag var i skolan kan jag lova att jag inte fick mycket vettigt gjort. Har varit så sjukt stressad över allting och ingenting av de jag har försökt göra har gått bra.

Fick hjälp av en kollega att lösa problemet, Rättvik tur och retur på lördag, och de gjorde han med att beställa en bil åt mig och mina kollegor. Så på lördag blir de till att kliva upp i ottan för att åka till Dalom och anlända på Stg till nio på morgonen. 

Sen känner jag ett måste att vara med på fotbollens alla matcher och de gör att jag får känslan av att inte räcka till. Men efter att ha funderat på vad jag måste göra så hoppade jag öve matchen idag och försökte plugga istället, men de gick ju som de gick. 

När vi var på stan så hittade jag en jacka inne på H&M som jag funderar på att köpa nu men de är nog också de jag kommer att kunna unna mig själv. Eller snare så måste jag lära mig att hålla i pengarna så därför ska jag försöka enbart att köpa denna jacka!

Ikväll så blev jag bjuden på mat (även om de var jag som fick laga den) av Julia. Så när maten började bli klar tittade Johannes och Robin in för att umgås lite. 

Jag har lovat mig själv att jag alltid ska vara nöjd med mig själv men de går verkligen inte längre. Jag har aldrig varit så här stor, på jag vet inte hur länge, och jag vet inte hur jag ska göra för att kunna trivas med mig själv. Jag äter relativt mycket och regelbundet men de räcker inte. Ska börja ta en halvtimmes promenad på morgonen och ev en timmes promenad på kvällarna för att kunna känna mig till frids med mig själv. Snart drar även inomhussäsongen med fotbollen och då blir de regelbunden träningen och jag ska då inte skada mig som jag alltid lyckas med.  

Men vi började prata om detta ikväll och under tiden så bjöd Robin på ballerina kladdkaka och jag skulle koka lite te så att de blev en god kaka men tji fick jag för de, för Johannes såg kakan på bordet precis när jag skulle ta den och han hann före mig :(

Snuvad på kakan var precis de jag blev och jag vart inte speciellt glad. 

Men idag (fredag) är de dags att börja ett hälsosammare liv..

Mitt lilla hjärta blir då bara större och större! Tänka sig att hon snart är hela ett år! :) <3

Jag älskar mitt tillfälliga samboskap! jag kan ligga hemma på Johannes soffa vid tolvtiden på natten och Julia kommer från skolan och kliver in i lägenheten och frågar om vi ska gå och sova. 

Idag har jag spenderat hela dagen i skolan och ännu en gång har jag  varit förbannad på mig själv för att jag sätter mig sista dagen och skriver på rapporten. Men vi blev klara i tid och de var huvudsaken. 

Nu har jag bara två inlämningsuppgifter kvar att göra och dom ska jag sätta mig med imorgon efter föreläsningen.

Imorgon ska jag fixa och dona med allt jag kan för på fredag åker jag tydligen till Leksand för att sova där över natten. På lördag ska jag och mina kollegor vara med på medarbetardag på Stiftsgården i Rättvik, (som jag har längtat.. eller?) Nu ska jag bara hitta ett sätt att ta mig fram och tillbaka på så jag slipper stressa i sista minuten. Eller vänta, blir nog att titta på just sista minuten biljett i hopp om att de ska vara bra pris :)

Nej nu ska jag och Julia ta och sova för vi ska kliva upp om bara sju timmar. God natt världen :)

Känns som om jag aldrig är hemma längre. Åker runt i hela stiftet samtidigt som jag hårdpluggar inför allt som händer i skolan. 

Idag bar de av titt Uppsala men restiden är inte att förglömma.. Vet inte hur lång väntetid de var vid varje stopp..

Jag åt frukost vid tio och sen bar de av vidare

Eskilstuna - Västerås --> Buss

Västerås - Sala --> Tåg

Sala - Uppsala --> Tåg

När jag väl kom till Uppsala skulle man försöka hitta till rätt ställe och nu efteråt kan jag tacka gudarna för att man har GPS i mobilen. Utan den så skulle jag nog fortfarande virra runt i staden. 

Men jag hittade rätt och vi satt i planeringsmöte i nån timme innan vi var klara på Svenska Kyrkans Ungas kansli.

De känns toppen att gå i Uppsala och helt plötsligt känna igen sig. De var ju ändå två år sedan sist jag var där..

När jag väl kom hem efter många timmar hemifrån så bjöds de på nybakat bröd och te och trevligt sällskap! De var Jag, Josse, Julia, Robin, Albert, Isak och Johan som trängdes på 26 kvm samtidigt som vi tittade på Svenska Hollywoodfruar.

Isak och Albert har köpt varsin longboard och tji fick dom, för jag och Robin var och roffa åt oss dom och började åka runt i korridoren. Fram och tillbaka, ja jag vet inte hur många gånger. Riktigt kul kan jag lova, vi var som två barn på julafton :)

ännu en dag till ända nu när helgen väl har kommit till sin mitt. 

De blev till att spela lite match igen idag och vi startade spelet med 10 mot 11. I mitten av första halvlek så fick en av våra spelade kramp så vi fortsatte spela med 9 mot 11 på planen.

Jag själv har problem med knät så jag gjorde vad jag kunde på planen. De bästa med hela dagen var att min vän David var med och coachade lite och därmed skrek vad jag skulle göra på planen. Tack vare honom så gjorde jag min bästa match någonsin under denna säsong :)

Nu ska jag vila och ta de lugnt med mitt knä och sen blir de nog till att börja träna lite försiktigt igen.. 

Jag fortsätter att fundera en massa och jag undrar nästan om jag ska ta funderingarna ett steg längre denna gång. Jag har länge tänkt på vad jag behöver och vad jag vill men också på de jag inte behöver och inte vill. Just nu känns de som att jag vill lägga mina fotbollsskor på hyllan. Jag står inte ut med känslan av att vara värdelös på planen eller känna mig tvungen att spela trots sjukdom eller skador. 

Denna gång har jag lyckats vrida till mitt knä som jag alltid haft problem med på ett eller annat sätt och de är ingen annan än jag som märker att tårarna rinner utefter mina kinder när jag står på planen för att de gör så ont men ändå så krigar man vidare på planen. Att jag spelar fast jag har ont beror på att vi inte har speciellt många spelare som ställer upp och kan vara med på matcherna--

I och för sig är de frivilligt att ställa upp även om de känns som ett tvång. Man vill ju inte sabba för dom andra i laget..

Men jag undrar just nu vad de är jag egentligen vill med allting..